the world is mine

det finns så mycket jag vill få ur mig, men när jag skriver ner det så blir det mer verkligt och jag vill inte inse verkligheten.
den senaste veckan har varit hård för mig.
att en mening kan få så mycket att förändras, allt hopp raderas, drömmar försvinner, tomheten smyger sig på, en lång lång väg byggs framför mig, en väg fylld av smärta. men också en väg jag måste gå, en väg som så småningom kommer leda mig framåt till frihet och lycka.
jag vet att jag måste komma över det.
måste sluta tänka att det är mitt fel, tänka på allt jag kunde gjort annorlunda.
för vad hade det gjort för skillnad? och detta gör ont att skriva. men när han älskar henne.

jag har en denhär drömmen när jag går tillbaks tre år, vi är i det rummet, everything i do med bryan adams spelas och du säger "om du inte vill att jag ska vara din pojkvän så är jag inte det"
och varendaste gång säger jag nej du ska vara min för jag älskar dig. i den drömmen finns inte dom orden jag sa, i den drömmen är det det jag skulle sagt.
jag vet det är bara en dröm.
men det är min dröm.

vet inte om jag någonsin kommer få ett svar på om hur man gör för att komma över någon man älskar?
jag vet att du alltid kommer vara i mitt hjärta. du kommer alltid vara den jag minns som min första kärlek.
jag kommer alltid älska dig.

men jag kan inte vänta på något som inte händer.
jag måste hitta någon väg utan dig. en plats där jag är lycklig fast du inte är med mig.

jag går imot mitt hjärta nu, men jag måste. jag kan inte hoppas längre.
det gör ont, det smärtar, ett hjärta går i bitar.
men någonstanns där ute finns det någon som kan laga det åt mig.
det finns någon annan än du. det måste göra det.
jag kan inte sluta tro på kärlek. för vad händer då?

kommer ihåg dom sista orden du sa till mig "hoppet är det sista som överger dig sandra, glöm aldrig det"

och jag lovar dig, jag glömmer det aldrig.
och jag glömmer ALDRIG dig.