never look back.

rubriken på detta inlägg är något jag verkligen borde försöka med.
tänker allt för ofta på det som varit, vilket många gånger gör att nuet blir väldigt uppochner.
jag vill lära mig att leva nu, idag.
jag har en bakrund som kan likna ett helvete med allt vad det innehöll. så varför måste jag tänka så mycket på det? ingenting blir bättre av det.
och jag kommer på mig själv med att ta fördel av det som hänt förr. tankar som att "nej men detdär slapp jag göra när jag var sjuk och då kanske man kan slippa det nu med?"
men allt det som jag slapp göra då var helt enkelt för att det inte fanns en möjlighet för mig att klara det. mitt kropp orkade inte, min hjärna orkade inte.
men idag orkar både min kropp och hjärna, även fast det kan kännas som det inte gör det.
men idag har jag inga problem med att gå, resa mig upp och röra på mig. min hjärna kan tänka logiskt och fungerar.
så nej sandra, du kan inte skylla på din bakrund längre.
kom över det! se framåt, se nuet, och lev i det.

hela världen finns framför mig och jag har alla möjligheter till att göra det jag vill.
ingenting kan egentligen stoppa mig.
jag vet vad jag vill, jag vet vad jag vill bli. och jag vet att jag kan.
det måste väl finnas en anledning till att jag överlevde när mitt hjärta egentligen inte orkade mer? när läkarna sa till mig att jag ska vara glad att jag lever förstod jag ingenting. men det var då. idag vet jag att jag hade tur! och jag lär mig mer och mer att vara glad för allt det jag har idag.

jag måste bara hitta min kämparglöd, jag vet att det finns där inne.
och jag vet att jag kan kämpa mig igenom vadsomhelst, för ingenting, ingenting kan vara värre än det jag redan kämpat mig ur.

jag har bestämt mig att jag ska tatuera never look back i min nacke. den meningen kommer alltid hjälpa mig, stärka mig och ge mig kraft att se framåt. för jag kommer få bära med mig detta i hela mitt liv.

till alla er, lär er älska livet, för vad är egentligen finare än just livet?
kärlek.