i wish you were here.

idag är det en vecka sen som det mesta vi hade rasade. och jag trodde faktiskt aldrig det skulle göra såhär ont. trodde nog inte ens jag var säker på om jag ville ha dig, om jag ville ha ett oss.
men idag inser jag att det är klart som fan jag tyckte om dig. och det gör jag nu också.
jag vet att det för många är svårt att förstå varför. och jag har nog också det med tanke på allt du gjort mot mig. jag vet att jag brukar döma människor alldeles för fort ibland. till exempel, när man ser någon annan som har det som jag har det just nu. så blir man nästan att man tänker "men lilla gumman inser du inte att han inte vill ha dig, annars hade han aldrig gjort sådär" man nästan dumförklarar det lite. men varför ska jag göra det? och jag vet att jag inte är ensam om att göra så. för vad vet jag egentligen.. visst jag förstår dom som säger till mig att han inte är bra för mig, jag uppskattar att dom är ärliga. och jag vet att dom har rätt egentligen. och jag försöker komma över det. tro mig.
men det är svårt. för man kan bli hur sårad som helst, allt kan förstöras på en liten sekund, men känslorna då? nej dom försvinner inte på en liten sekund. dom stannar där mycket längre än så. men jag har insett att jag måste gå vidare även fast jag inte vill släppa dig.

det finns inga ursäkter för det du gjort. det går inte att förlåta.
MEN, det är självklart inte det elaka du gjort mot mig som fått mig tycka om dig.
det finns så mycket fint hos dig. och någonstans på vägen försvann den killen du egentligen innerst inne är. för den personligheten du har, det går inte att fejka.
jag vet inte vad det är som gick fel? men du är bättre än såhär, det vet jag.

jag saknar när vi alltid retas med varann, puttar och brottas.
jag saknar att ligga och klia dig på ryggen, saknar hur du är världens mysigaste på söndagar. saknar hur du pussar mig i pannan, håller om mig när vi sover.
saknar när du kom och hämta mig i din pimp bil som jag kallar den. du är alltid så snygg när du kör bil. saknar när du alltid tog min rosa halsduk och absolut skulle ha den i skolan.
saknar att du alltid svarade "hej gumman" när jag ringde dig. saknar när du sa att du saknar mig.
JAG SAKNAR DIG HELT ENKELT!

det är den killen jag blev kär i. och jag hatar att jag inte vet vart han tog vägen.
om du skulle skippa den andra delen som bara är heeelt fel, så hade vi haft det hur underbart som helst.
det är det jag inte vill släppa, det är det jag inte kan släppa.

på någotvis känns det som det var meningen att vi skulle träffas igen efter fyra år.
det är inte såhär det ska sluta.
jag hoppas på nått sätt att när du är borta i tre månader att du tänker igenom allt.
känner efter vad du vill.
jag kommer inte släppa dig helt. jag tänker fortsätta hoppas att du skärper dig och inser att du är en underbar kille egentligen och inte behöver hålla på att försöka spela något jävla spel.
väx upp och mogna. du är för fan 20 år. inte 12.