and it still hurts with every heartbeat.

det känns tomt, som något fattas, något behöver fyllas ut. något behöver hitta hem.
vet inte om det är kärlek, vänskap, familj, eller helt enkelt meningen med livet som jag just nu, i vissa stunder har svårt att se.
jag menar inte att jag inte vill leva. men jag vill hitta min grej, min styrka, meningen med just mitt liv. jag vill åstadkomma något. jag vill lyckas med något.
jag vill inte vänta, jag vill göra något NU!
det finns så mycket jag vill göra.
satt och tittade på "sveriges hjältar" förut. och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, blev så rörd av att det finns så vackra människor. människor som gör stora insatser för att rädda liv.
jag älskar känslan av att man vet att man har fått någon annan att må bättre, se livet ljusare, hitta kraft. en liten kram, ett hej, en vänlig blick kan räcka. så små saker som man göra en annan människa glad.
Jag längtar så tills jag gått ur skolan. då ska jag börja göra det jag vill med mitt liv på riktigt, ut och resa, se världen, få erfarenheter.
jag har också en dröm om att åka till ett land, hjälpa till på något sätt, hjälpa fattiga. rädda liv, om det nu bara är ett. jag vill ge kärlek, någon att prata med, hjälpa någon att hitta ljuset i livet.
känns som det är det jag verkligen brinner för.
Vägen är lång innan jag hamnar där. men det är ett mål. och jag ska kämpa för att komma dit iallafall.

en sak jag tänkt jag ska börja göra här och nu, som också är otroligt viktigt för mig är att börja ha mindre föreläsningar i skolor om ätstörningar. jag vet att det finns så otroligt många som har problem med det som inte har någon att vända sig till. och jag vet att så många människor har helt fel syn på denna sjukdomen, barn, ungdomar, vuxna, men även dom som jobbar inom vården.
finns många som kallar sig specialister inom sjukdomen, men som i verkligheten inte har en aning om hur mann hjälper på bäst sätt.
det finns tusen saker som måste förändras, tusen saker som måste förbättras.
och jag vill vara en del av den förändingen, jag kan inte göra mycket, men om jag vet att jag har kunnat hjälpa en person, så räcker det för mig.

kan skriva hur mycket som helst om detta. men ingen skulle orka läsa det ändå så jag avslutar nog här.
många viktiga tankar denna söndag.
och detta är inte ens hälften av det som rör sig i mitt huvud nu :/

jag älskar er, ni vet vilka ni är.