(ur min mammas blogg, för ett år sedan)
En helvetisk förmiddag
Nu var friden slut igen!
Dottern hade sovmorgon och gick upp vid halv 11. då börjar problemet direkt med vad vi ska ha för lunch, ingenting jag föreslår passar som vanligt. Bråket är snart i full gång vilket slutar med att hon bestämmer sig för att inte äta alls.
Skriker och bråkar och hotar men inget hjälper. När fan ska hon inse att det inte är oss hon straffar genom att inte äta utan att det är sig själv. Ångestattack som tar sig utryck i att stänga in sig i ett hörn och bara skrika!
Efter en halvtimme har jag lyckats med kramar att få henne att lugna sig och sätter igång med att laga lunch. Då börjar allt om igen. Till slut orkar jag inte längre utan maken tar vid. Samma ångest och utbrott igen. Efter att ha skrikit i ca 1 timme har hon nu till slut somnat utan att ha ätit nåt i dag.
Hur länge ska vi orka? Det känns som om ingenting hjälper längre. Efter 2 år hos BUP kunde dom inte längre hjälpa oss och hoppet gick till annan behandling. Men inte heller det verkar hjälpa. Känns som livet bara går åt helvete!
Nu skickade hon ett sms där hon ber om ursäkt att hon mår jättedåligt och vill att vi ska försöka få en bra dag ändå.
Äskade unge, vad ska vi ta oss till för att få ett normalt liv igen?
-
det gör ont i varenda del i mig när jag läser detta.
jag känner dendär känslan igen, hopplösheten i hela hjärtat för en stund igen.
jag är så trött på detta eviga kämpandet.
jag kallar mig frisk. men hur kan jag någonsin bli helt frisk?
Dottern hade sovmorgon och gick upp vid halv 11. då börjar problemet direkt med vad vi ska ha för lunch, ingenting jag föreslår passar som vanligt. Bråket är snart i full gång vilket slutar med att hon bestämmer sig för att inte äta alls.
Skriker och bråkar och hotar men inget hjälper. När fan ska hon inse att det inte är oss hon straffar genom att inte äta utan att det är sig själv. Ångestattack som tar sig utryck i att stänga in sig i ett hörn och bara skrika!
Efter en halvtimme har jag lyckats med kramar att få henne att lugna sig och sätter igång med att laga lunch. Då börjar allt om igen. Till slut orkar jag inte längre utan maken tar vid. Samma ångest och utbrott igen. Efter att ha skrikit i ca 1 timme har hon nu till slut somnat utan att ha ätit nåt i dag.
Hur länge ska vi orka? Det känns som om ingenting hjälper längre. Efter 2 år hos BUP kunde dom inte längre hjälpa oss och hoppet gick till annan behandling. Men inte heller det verkar hjälpa. Känns som livet bara går åt helvete!
Nu skickade hon ett sms där hon ber om ursäkt att hon mår jättedåligt och vill att vi ska försöka få en bra dag ändå.
Äskade unge, vad ska vi ta oss till för att få ett normalt liv igen?
-
det gör ont i varenda del i mig när jag läser detta.
jag känner dendär känslan igen, hopplösheten i hela hjärtat för en stund igen.
jag är så trött på detta eviga kämpandet.
jag kallar mig frisk. men hur kan jag någonsin bli helt frisk?
1 kommentar:
Älskling, glöm inte vad jag nyss skrev till dig, du är allt! du är bäst! <3
- jag vill alltid finnas för dig, lova bara att höra av dig! <3
Skicka en kommentar