först vill jag säga att håkan var fantastisk! precis som vanligt. trejde gången i år som jag ser han. arvika, i strömstad och nu på liseberg :)
Just nu ligger jag i min säng och funderar på vad som kan hända ikväll? känner för att göra något riktigt roligt! men det gör jag väl kanske alltid?
men just idag längtar jag efter alla känns det som, vill krama alla mina vänner och säga till dom hur fina dom är. För det är ni, dom finaste människorna man kan hitta <3
Är så otroligt tacksam för att ni finns. Isabelle, Sofie, Emma, Viktoria och Lotta ni är mina änglar. Utan er hade jag aldrig kommit hit jag är idag, jag älskar er räcker inte till.
Tror jag har en sånn dag jag känner extra mycket kärlek till alla som hjälpt mig på denna långa och hårda resa jag haft, och delvis fortfarande har.
och den personen som jag egentligen har allt att tacka för, som har hjälpt mig mer än någon annan, som hållt min hand och fört mig framåt. Det är min fantastiska, underbara och älskade mamma. Det finns en kärlek till dig som ingen annan. Hur säger man tack till någon som räddat ens liv? Tack räcker inte ens till hälften av det du gjort.
Hösten rycker tag i oss, och denna höst var det tre år sedan. Tre år som jag hade gjort vadsomhelst för att ta tillbaka. För även om det har gjort att jag växt som människa. Hjälpt mig att ta vara på det man har. Gett mig en annan syn på livet. Så hjälper inte det mot den otroliga smärta som allt fört med sig. Den smärtan som jag har burit på - och fortfarande gör. Och den smärtan som mina nära fått uppleva.
Så jag vill säga tack till alla som funnits där för mig, främst mamma, pappa och viktoria, tack. jag älskar er, och ni alla andra som finns där för mig. Ni är allt.
Men det är en kamp, varje dag. Och jag vet, det syns inte på mig ett smack längre. Men det gör fortfarande ont på insidan. idag har jag lärt mig leva med det. men det försvinner inte, jag tror jag kommer få leva med detta i hela mitt liv. Denna eviga kamp med att acceptera mig själv. inse att jag duger. Jag har kommit långt, men glöm inte bort, mamma, i still need you.
Denna texten har hjälpt mig så otroligt mycket. Och förra veckan, den 17 september fick jag uppleva denna låten med en av dom viktigaste personerna i mitt liv, den som fick mig att inse att livet är så mycket mer, och tillsammans med dig är det underbart <3
When you try you best but you don´t succeed
When you get what you want, but not what you need
when you feel so tired, but you can´t sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can´t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And i will try to fix you.
5 kommentarer:
hela resan du går igenom och kommer gå igenom vill jag finnas där .var enda minut, var enda sekund.du är en person med sånnt stort och fint hjärta. du är en sån person som aldrig kommer lämna mitt hjärta. du är verkligen en ängel.jag behöver dig varje sekund.
så länge det finns stjärnor över oss, så länge våra hjärtan klarar av att slå.
å emma. dina ord dom går rakt in i mitt hjärta. för mig är du en ängel med världens finaste hjärta.
hur kan det ens vara möjligt att jag har en sånn fin vän som du? åå vad jag älskar dig! <3
det känns så konstigt att läsa sånthär och aldrig se ens egna namn. för jag har kämpat för dig, dag ut och dag in sedan du blev sjuk.
jag har kämpat för dig, jag har kämpat för mig, jag har kämpat för oss. utan dig hade jag aldrig klarat det. du är min ängel som jag älskar mer än du någonsin kommer förstå!
Vad fint du skriver!
Skicka en kommentar